on the first page of our story

the future seemed so bright. 


kanske allt detta var rätt så patetiskt. vilket det var, och nu är jag det också. bara för att jag är sårad, hade någon varit i min sits kanske nån hade kunnat förstå. men jag förstår dig å att du tycker jag garanterat är dum i huvet, men det här är inte jag. jag vill bara att du ska veta det. och jag är inte sur på dig, men jag är extremt besviken. life's a bitch, iknow. men jag kommer över detta, det är klart jag gör. det gör man alltid, men på de här sättet vet jag inte ens om allt detta var värt det från första början. mina vänner säger att " ni kommer aldrig komma över varandra, det vet alla. "


promise me. that's all i want.
just promise that you'll never forget me.
tell me i changed you somehow.
let me now i had an inpact on your life.
promise me you'll always remember me.
loosing you was hard enough,
but i don't want to go on knowing i mean absolutly nothing to you..

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback